roskilde 2006
(länk till bilder längst ner på sidan)
jag menade måndag och inte söndag, söndagen var kanske den sjukaste dagen i mitt liv. för att inte tala om alla åtta dagarna, roskilde slår inte bara alla festivaler jag varit på men också bara allting.
för fem minuter sen visade dom klipp från roskilde på mtv på death cab konsterten och jag började nästan gråta för herregud där var vi verkligen.
10 days of perfect tunes, the colors red and blue
det var tusen grejen, det var fyra första helt underbara campingdagar med vara uppe hela natten plundra andra camp med karin, samla på sig öl, vattenpistoler, kläder, sterainljus, paraply, stolar,solglasögon och saker jag glömt och inte bara det men också däckade personer vi sprutade vatten på. det var dansa hela natten till boten anna i minirejv och kvällen då jag sanna och maria "satt i tomtens knä" eller hur många var dom fyra fem? dricka öl efter öl efter öl alla åtta dagarna, hur ska man klara sig utan här hemma, det var hångel vartannan dag och samla nationaliteter, dansk svensk, kines från autralien, österrike och ass-a nån i huvudet är nya raggningsknepet nummer ett. det var att festa i en buss från holland? nederländerna? och klättra upp på taket och dansa till i love rock´n roll som sjöngs av flertal killar till mig och karin när vi skakade rumpan på taket.
och när dagarna när musiken började, sigur ros, kaizers på oranga, gråta på death cab, dricka mer öl med marua under bob dylan, och gå omkring helt ensam från två till halv fem på natten i fstivalområdet bara för att inte missa steve angello och sebastian ingrosso, som fan var det roligaste jag gjort, hångel mot staketet, dansa till the knife och sweet dreams och bara vara helt jävla lycklig. helt själv.
det var bästa thåström konsterten där jag träffade på markus i några sekunder och för andra gången bli kallad och igenkänd som ¨oskars brud¨ , och tiga och jävlar vad kanye west var bra.
det var att köa till placebo, stå längst fram på placebo stå TVÅ METER ifrån BRIAN MOLKO. haha vad slår det, ingenting faktiskt. han är fortfarande så jävla het. snacka om att nästan svimma. det var diplo sista natten som som sagt var anarki i högsta grad, gå omkrign med metallrör och slå sönder precis allting, jonas som fick sitt band avklipp efter att han och alva gjort molotov bomb och eldade och maria och sanna som blev hotade av arga securitas vakter om samma sak och stjäla dun kuddar och dun över hela gången och campet och kanske sova tre minuter med maria sittandes på stolarna med var sin öl i handen, följt av att fortfarande vara full när jag packade ner det sista i väskan.
det var så sjukt mycket grejer. ocih att jag faktiskt träffade på lotta (på tåget värsta roliga) och line (bakom staketet i andra pitten på kaizers på oranga) och äntligen en berusad aurora (utanför bajamajorna en tidig morgon) jag är också så jävla glad att vi var så många om det så att jag bara behöver säga förhelvetehans och lightäär, lille valle, delfiner in space för att alla vi ska minnashur bäst denhär festivalen här, jag ville aldrig därifrån och jag vill bara tillbaka.
lite bilder kommer, intemycket men nåt, fanns aldrig riktig tid för att ta fram kameran och sånt.
bilden längst upp är tydligen tagen med nattes engångskamera, jag har absolut inget minne av att den bilden har tagits, ännu mindre vem som tog den och när. ehm.
:::: lite senare
det är nåt väldigt mystiskt med festivaler. speciellt när dom varar i åtta dagar
det finns liksom inga bakfylle dagar, det är liksom lika många öl dagen efter som dagen före
alla hade väl en dags "jag tror jag mår konstigt vad kan det vara"- dag utom maria typ. men det stoppade ingen från att fortsätta festa, kanske alva en halv dag, men hon låg ju medvetslös dagen innan. vi var tvunga att kolla upp att hon andades och sådär. iaf det är väl kanske därför jag efter att ha kommit hem för ca lite mer än ett dygn sen ? fortfarande är lika yr som i måndags morgon varje gång jag reser mig upp. för att inte tala om illamående. det här visar på att bakfylla in´te är nåt annat än bara psykologiskt. Man är bara bakfull när man tilllåter sig själv att vara det, eller rättaresagt när man kan. Vilket betyder att vi kan väl börja festa nu imorgon, eller nåt. EY KAMP KITTY ÄR NI PÅ??
"oj jag tror jag spydde lite i min mun precis" citerar natte nån gång på förmiddagen i roskilde.
jag menade måndag och inte söndag, söndagen var kanske den sjukaste dagen i mitt liv. för att inte tala om alla åtta dagarna, roskilde slår inte bara alla festivaler jag varit på men också bara allting.
för fem minuter sen visade dom klipp från roskilde på mtv på death cab konsterten och jag började nästan gråta för herregud där var vi verkligen.
10 days of perfect tunes, the colors red and blue
det var tusen grejen, det var fyra första helt underbara campingdagar med vara uppe hela natten plundra andra camp med karin, samla på sig öl, vattenpistoler, kläder, sterainljus, paraply, stolar,solglasögon och saker jag glömt och inte bara det men också däckade personer vi sprutade vatten på. det var dansa hela natten till boten anna i minirejv och kvällen då jag sanna och maria "satt i tomtens knä" eller hur många var dom fyra fem? dricka öl efter öl efter öl alla åtta dagarna, hur ska man klara sig utan här hemma, det var hångel vartannan dag och samla nationaliteter, dansk svensk, kines från autralien, österrike och ass-a nån i huvudet är nya raggningsknepet nummer ett. det var att festa i en buss från holland? nederländerna? och klättra upp på taket och dansa till i love rock´n roll som sjöngs av flertal killar till mig och karin när vi skakade rumpan på taket.
och när dagarna när musiken började, sigur ros, kaizers på oranga, gråta på death cab, dricka mer öl med marua under bob dylan, och gå omkring helt ensam från två till halv fem på natten i fstivalområdet bara för att inte missa steve angello och sebastian ingrosso, som fan var det roligaste jag gjort, hångel mot staketet, dansa till the knife och sweet dreams och bara vara helt jävla lycklig. helt själv.
det var bästa thåström konsterten där jag träffade på markus i några sekunder och för andra gången bli kallad och igenkänd som ¨oskars brud¨ , och tiga och jävlar vad kanye west var bra.
det var att köa till placebo, stå längst fram på placebo stå TVÅ METER ifrån BRIAN MOLKO. haha vad slår det, ingenting faktiskt. han är fortfarande så jävla het. snacka om att nästan svimma. det var diplo sista natten som som sagt var anarki i högsta grad, gå omkrign med metallrör och slå sönder precis allting, jonas som fick sitt band avklipp efter att han och alva gjort molotov bomb och eldade och maria och sanna som blev hotade av arga securitas vakter om samma sak och stjäla dun kuddar och dun över hela gången och campet och kanske sova tre minuter med maria sittandes på stolarna med var sin öl i handen, följt av att fortfarande vara full när jag packade ner det sista i väskan.
det var så sjukt mycket grejer. ocih att jag faktiskt träffade på lotta (på tåget värsta roliga) och line (bakom staketet i andra pitten på kaizers på oranga) och äntligen en berusad aurora (utanför bajamajorna en tidig morgon) jag är också så jävla glad att vi var så många om det så att jag bara behöver säga förhelvetehans och lightäär, lille valle, delfiner in space för att alla vi ska minnashur bäst denhär festivalen här, jag ville aldrig därifrån och jag vill bara tillbaka.
lite bilder kommer, intemycket men nåt, fanns aldrig riktig tid för att ta fram kameran och sånt.
bilden längst upp är tydligen tagen med nattes engångskamera, jag har absolut inget minne av att den bilden har tagits, ännu mindre vem som tog den och när. ehm.
:::: lite senare
det är nåt väldigt mystiskt med festivaler. speciellt när dom varar i åtta dagar
det finns liksom inga bakfylle dagar, det är liksom lika många öl dagen efter som dagen före
alla hade väl en dags "jag tror jag mår konstigt vad kan det vara"- dag utom maria typ. men det stoppade ingen från att fortsätta festa, kanske alva en halv dag, men hon låg ju medvetslös dagen innan. vi var tvunga att kolla upp att hon andades och sådär. iaf det är väl kanske därför jag efter att ha kommit hem för ca lite mer än ett dygn sen ? fortfarande är lika yr som i måndags morgon varje gång jag reser mig upp. för att inte tala om illamående. det här visar på att bakfylla in´te är nåt annat än bara psykologiskt. Man är bara bakfull när man tilllåter sig själv att vara det, eller rättaresagt när man kan. Vilket betyder att vi kan väl börja festa nu imorgon, eller nåt. EY KAMP KITTY ÄR NI PÅ??
"oj jag tror jag spydde lite i min mun precis" citerar natte nån gång på förmiddagen i roskilde.
posted by Valentina at 12:52
2 Comments:
åhh jag kräktes faktiskt lite. det var läszzkigt.
älksar dig baby
hej kjutipaj! du är bäst att bo i tält med! är det okej ifall jag snor dina bilder? :P hoho!
Post a Comment
<< Home